Suck...
Det var ingen som sa att föräldraskap var lätt va?! Eller?? Ta tillbaks det isåfall ;-)
Just nu känner jag mig som en mycket...trött...matt...uppgiven mamma. Har aldrig varit med om två så olika barn som våra. Icke så syskon-lika direkt! Så det blir ju dubbelt så många svårigheter och konflikter eftersom de inte konfliktar om samma saker! Ja alltså= dubbelt så många duster och problem= dubbelt så trötta föräldrar.
Håller just nu på och försöker få Tuva att förstå det viktiga och roliga med att lära sig saker. Ja alltså läsa, skriva, matte, klockan t ex. Men hon verkar tro att man bara vaknar upp en dag och kan allt det där!! Hon har typ inget intresse av det. "Alla andra" kan läsa och skriva flytande men men, det är ju olika. Bara det är att T och A är på samma nivå. Och när vi satt och tragglade med klockan som lite läxa frågade vi då i förmiddags efter X antal dagars "lektioner": Okej Tuva vad är klockan när stora visaren står längst ner, på sexan? Minuterna gick och man såg hur Alfons blev mer och mer frustrerad... Till slut skrek han: Men Tuva, den är ju halv!!!
Och detta tjat om hennes rum. Jag tycker att sitt rum, det ska man hålla i skapligt skick!! När ska man annars börja kräva det om inte när de är rätt små? Ska man komma en dag när de är typ 12 år, och bara säga att nu ska du börja hålla ordning här?! Det ska ju komma lite naturligt, att man ska ha det okej. Jag menar inte nystädat varje dag, men iaf i stil med att inga saker på golvet när man kryper i säng på kvällen! Men icke. Hjälper icke med varken tjat, hot, mutor eller annat. Och hjälper vi till så slutar det med att vi får trycka saken i handen på henne och ställa den på plats. Och då kan det ju kvitta!! TIPS mottages tacksamt!! Men Alfons, han städar så gärna. Både plockar i ordning och städar med dammsugare och trasa. Han är ju också mer rädd om sina saker, Tuva har en lite mer slit och släng-inställning till saker...
Sen är det ju det här med kompisar. Tuva får vi hålla i för att få se henne...och hon har alltid haft så lätt att få vänner. Men Alfons har svårare med det, tycker att den eller den är dum och si och så...vill inte leka så mycket med pojkarna på gatan. Frågar aldrig heller om han får ringa till någon dagiskompis. Vad göra...man kan ju inte tvinga om han inte vill? Men han måste ju lära sig vara social...
Kan omöjligt få honom att vilja cykla heller. Han är så rädd av sig...och vill inte cykla säger han, men det handlar egentligen om att han inte vågar. Och där hamnar han ju utanför på gatan, de andra barnen kör racer runt kvarteret dagarna i ända och han kan inte följa med. Och han blir arg och tar ut det på oss istället. Men vi kan ju inte tvinga honom till det heller, lika bra att inte göra det för vi blir bara så irriterade då när han bara skriker att han inte vill!
Jaaa hörni...suck... Men det var väl ingen som hade sagt att det var lätt att vara förälder eller hur var det nu? Och större blir "problemen" ju större barnen blir. Bara att peppa sig själv redan nu inför tonåren, då lär det bli livat här i huset. Herregud, giv mig styrka att klara det!!
Nu ska jag försöka samla ihop hela flocken + Ester och Rebecka, snart dags att cykla iväg på middag hos Ester. Och sen lämnar vi Tuva & Rebecka där, för det vankas övernattning. Premiär för R och nästan premiär för T så vi får väl se hur det går, om vi får ta en cykeltur även inatt sen :-) Ha en bra helg allihop!!
Just nu känner jag mig som en mycket...trött...matt...uppgiven mamma. Har aldrig varit med om två så olika barn som våra. Icke så syskon-lika direkt! Så det blir ju dubbelt så många svårigheter och konflikter eftersom de inte konfliktar om samma saker! Ja alltså= dubbelt så många duster och problem= dubbelt så trötta föräldrar.
Håller just nu på och försöker få Tuva att förstå det viktiga och roliga med att lära sig saker. Ja alltså läsa, skriva, matte, klockan t ex. Men hon verkar tro att man bara vaknar upp en dag och kan allt det där!! Hon har typ inget intresse av det. "Alla andra" kan läsa och skriva flytande men men, det är ju olika. Bara det är att T och A är på samma nivå. Och när vi satt och tragglade med klockan som lite läxa frågade vi då i förmiddags efter X antal dagars "lektioner": Okej Tuva vad är klockan när stora visaren står längst ner, på sexan? Minuterna gick och man såg hur Alfons blev mer och mer frustrerad... Till slut skrek han: Men Tuva, den är ju halv!!!
Och detta tjat om hennes rum. Jag tycker att sitt rum, det ska man hålla i skapligt skick!! När ska man annars börja kräva det om inte när de är rätt små? Ska man komma en dag när de är typ 12 år, och bara säga att nu ska du börja hålla ordning här?! Det ska ju komma lite naturligt, att man ska ha det okej. Jag menar inte nystädat varje dag, men iaf i stil med att inga saker på golvet när man kryper i säng på kvällen! Men icke. Hjälper icke med varken tjat, hot, mutor eller annat. Och hjälper vi till så slutar det med att vi får trycka saken i handen på henne och ställa den på plats. Och då kan det ju kvitta!! TIPS mottages tacksamt!! Men Alfons, han städar så gärna. Både plockar i ordning och städar med dammsugare och trasa. Han är ju också mer rädd om sina saker, Tuva har en lite mer slit och släng-inställning till saker...
Sen är det ju det här med kompisar. Tuva får vi hålla i för att få se henne...och hon har alltid haft så lätt att få vänner. Men Alfons har svårare med det, tycker att den eller den är dum och si och så...vill inte leka så mycket med pojkarna på gatan. Frågar aldrig heller om han får ringa till någon dagiskompis. Vad göra...man kan ju inte tvinga om han inte vill? Men han måste ju lära sig vara social...
Kan omöjligt få honom att vilja cykla heller. Han är så rädd av sig...och vill inte cykla säger han, men det handlar egentligen om att han inte vågar. Och där hamnar han ju utanför på gatan, de andra barnen kör racer runt kvarteret dagarna i ända och han kan inte följa med. Och han blir arg och tar ut det på oss istället. Men vi kan ju inte tvinga honom till det heller, lika bra att inte göra det för vi blir bara så irriterade då när han bara skriker att han inte vill!
Jaaa hörni...suck... Men det var väl ingen som hade sagt att det var lätt att vara förälder eller hur var det nu? Och större blir "problemen" ju större barnen blir. Bara att peppa sig själv redan nu inför tonåren, då lär det bli livat här i huset. Herregud, giv mig styrka att klara det!!
Nu ska jag försöka samla ihop hela flocken + Ester och Rebecka, snart dags att cykla iväg på middag hos Ester. Och sen lämnar vi Tuva & Rebecka där, för det vankas övernattning. Premiär för R och nästan premiär för T så vi får väl se hur det går, om vi får ta en cykeltur även inatt sen :-) Ha en bra helg allihop!!
Helgen hos mormor.
Yiihaa...! Busiga barn mosar sin stackars pappa ;-)
Barnen fortsatte busa på Buslandet som ligger i Laganland- eller LAGOMland som Tuva tyckte att det skulle heta.
Kaffe och nybakade kanelbullar, mums.
Alfons i sin "Eric Saade-hatt" som han köpt själv ♥
Hästtjejen! :-D
Till slut en bild på mig eftersom alla andra fått vara med redan :-P
Imorgon måndag...känns sådär halvkul att behöva gå upp kl 4.45 men det är snart fredag igen eller hur!
