Bjäbb.

Det här att tycka synd om sig själv är väl ingen egenskap jag är så förtjust i...

Men ibland får man va? Tycka lite synd om sig själv en stund. När allt bara ska j****s!!

Onsdag!

Alfons var i skolan idag för första gången efter operationen! Han hade haft jättekul :-) Han är ju en hemmakille, men nu var han redo och längtade till skolan och kompisarna igen.
Stella har varit hemma med pappis och jag har jobbat.
Jag är TRÖTT...jag orkar verkligen inte att gå upp kl 5 såhär ofta. Gnäll gnäll. Kan inte somna, så jag får inte många timmars sömn. Nåt måste man ju få gnälla över, eller?? ;-) I morse var iallafall Karro på 5.44-bussen, det var trevligt! Och imorgon jobbar jag med Jessica iallafall halva dagen, det blir kul! (tänk positivt!)

Tuva hade kören idag och under tiden gick jag en promenad med Stella och lämnade grabbarna hemma med sina läxor ;-) Henke har tenta på fredag och Alfons har 15 sidor matte att ta igen efter hans "ledighet".

När vi kom hem kom Tuva hem med ett gäng kompisar, både killar och tjejer! Det är fullt hus. Men jag älskar det! De börjar bli stora. De är glada, busiga, pratiga, snälla mot varandra...
Tuva har en beundrare <3 men jag vet inte om det är ömsesidigt. Hemligt! Har dock fått veta av hans mamma och en annan person att han är vansinnigt förtjust i Tuva. Bra kompisar är de iallafall för de har lekt massor de senaste veckorna. Supergullig kille!

Nu ska jag försöka sova. Heldag på jobbet imorgon som sagt. God natt!




Hmm.

Jag borde bli bättre på att säga nej. Övar: Nej. Nej. Nej! Lättare att skriva än att säga ;-)

Har tusen saker i skallen känns det som... Jobbet och tider och folk man inte förstår sig på och jag vet inte vad. Kom ihåg att boka tid till bvc iallafall! 7 november ska Stella på 18- månaderskontroll. Henke fick veta hennes vikt och längd på allergicentrum igår så det blir ingen överraskning. 12 kg och 80 cm: alldeles utmärkt!
Hon gjorde pricktester igår (igen) och de visade inget (igen) ;-) Skönt det. Hämtade ut salvor för XXX kronor, är väl uppe i högkostnadsskyddet snart?!

Imorgon: jobb. Ljuvliga väckarklocka som ringer äckligt tidigt. Torsdag: jobb. Samma äckliga tid då.
Men sen tänker jag vara ledig i några dagar :-) och det ska bli himla härligt. Har massa skoj inbokat också!!

Ha det! :-)

Måndag kväll!

Jag hade finbesök på jobbet en stund idag! Rosor Kusiner i city Sötfisen <3 Maja, Ester och TuvaHehe...

Onsdag.

Onsdag kväll och jag är uppe alldeles för sent. Klockan ringer ju 4.50 imorgon. Men så är det, kan inte komma till ro! Sov bredvid Alfons igår natt på tunn madrass och på sjukhuset i förrgår på tjock madrass och nu ska det bli skönt att sova i sin egen lagom tjocka madrass..!
Hoppas bara jag får sova :-/ Har Tuva bredvid mig och hon har börjat hosta massor, det låter jobbigt i luftrören och hon fick faktiskt hostmedicin för en stund sen.

Alfons har kämpat på bra idag! Lilla prinsen <3 Han är så duktig. Kan knappt gå men försöker stappla några steg. Han har mest legat och spelat xbox och sett på tv, byggt lite lego. Och vilat i sängen emellanåt. Vi får bära honom i trappan. Han har ätit isglass, äpple, choklad och clementin som farfar kom med, pannkaka och chips idag- snacka om önskekost ;-) Alla favoriter.
Jag hoppas verkligen att han blir ännu piggare imorgon <3






Jämförelse

Jämförelse 2009 och 2013 ;-) Vad stor han har blivit! ♥
 
 

Minnesanteckningar från operationen!

Då var det gjort!

Kom till Vrinnevisjukhuset igår kl 12.30 och vi fick byta om till operationskläder direkt. Alfons fick ljusblå och jag mörkgröna.
Vi spelade Fia med knuff till strax före 14.30 när de kom och ritade ut var de skulle operera, och tog sedan med oss till operationssalen. Inget vidare charmigt ställe :-( Tur att all personal var desto charmigare så att vi kunde slappna av lite. Narkossköterskan pratade på med Alfons om lhc och hv, Alfons fick själv spruta i vatten i kanylen i armen, och sedan var det dags för godnatt-medicinen. Inte ett gnäll från honom under hela tiden utan bara någon fråga då och då. Det skar i hjärtat när han somnade i min famn och jag var tvungen att lämna honom. Som förra gången grät jag som en gris förstås.

När jag lämnat honom gick jag ut och tog en nypa luft runt sjukhuset och åt en macka (inte för att jag var sugen eller hungrig men i förebyggande!)

Ganska exakt en timme efter kom läkarna ut och sa att det var klart och att det gått bra! Bättre än förväntat! Fatta den känslan :-) Förhoppningsvis kommer allt bli som det ska, inga garantier förstås men det verkar lovande.
Jag fick möta Alfons på uppvaket och där sov han gott en timme medan jag hann att smälta allt. Han mådde helt okej efteråt! Inget illamående och hade inte så ont. Däremot var han VRÅLHUNGRIG. Såklart ;-) Han fick en piggelin till att börja med. Och så fick han ett gulligt får som han kramade hårt.

En timme senare fick vi åka upp till barnavdelningen där vi fick ligga på en fyrasal. Det gick jättebra, faktiskt skönt med lite folk i närheten.
Alfons fick mer smärtstillande och mer att äta: först nyponsoppa, sedan macka och nyponsoppa, sedan korv och morötter, sedan kräm och mjölk... Efter det var magen nöjd ;-) och vi såg på Bilar 2 tills vi somnade vid 22.30. Sov i princip hela natten faktiskt så det var ju skönt.
Alfons fick inte lämna sängen förrän efter frukost och det gick sådär, han hade jätteont då och fick påfyllning av smärtstillande. Han var jätteglad när de drog bort kanylen och fick klartecken för att åka hem! :-D Vi tog en tur med rullstol till lekterapin där de hade hockeyspel och sandlådor- himla kul iallafall en stund tills det gjorde för ont att sitta upp.

Sen kom Henke och Stella och vi fick åka hem! Efter ett stopp på McDonalds för lunch och inköp av spel från mormor så är vi nu hemma.

Möttes av en glad Tuva som dukat fram kaffe och hembakt chokladtårta! Vilket välkomnande han fick, lille gubben. Nu är det film i sängen en stund så får vi se hur det utvecklar sig! Förhoppningsvis bra!




















Helgen.


I fredags var Stella och jag på stan med Elisabeth och Kian. En mysig heldag!




Senare på fredagen var jag bjuden på barhäng hos Elisabeth (och översta bilderna har jag helt fräckt lånat)
Herregud vad gott jag fick att äta och dricka! Tapasbricka, vitt vin, mojito mm...Och vi hade galet kul i baren och vid karaoke-mikrofonerna! Vi lämnar det där tror jag... ;-)


Lördagen blev därmed ganska så seg. På förmiddagen tog vi med Zelda och gick till Alfons skolgård: lekte, spelade lite bandy och fikade. På eftermiddagen lämnade vi Tuva och Alfons hos farmor där de skulle få sova över, sen lagade Henke middag och jag somnade supertidigt.




Söndag morgon gick jag upp med lillfisan när hon vaknade. Försökte få henne att gilla Disney channel och det gick! I fem minuter, haha. Jag är ju absolut ingen tv-människa och gillar inte när ungar sitter i timmar och glor. Vilket våra inte gör och har aldrig gjort. Men! Några minuter på morgonen hade ju varit trevligt om hon hade kunnat gilla ;-)
Nåväl. Jag hade körövning, det kändes sådär. Vi håller på med en låt som vi inte riktigt får till. Svårt att förklara, men vi är iallafall inte nöjda. Och tanken är att vi ska sjunga just den låten på vårt nästa lilla evenemang (haha!)
På kvällen försökte jag somna, och försökte få Alfons att somna. Det gick sådär! Jag vet inte riktigt när han somnade men han sover gott fortfarande. 12.30 idag ska vi vara på sjukhuset (i Norrköping) för hans operation :-( Uppdaterar om det efteråt.

Ha en bra dag!


:-(

Fick veta förut att operationen blir kl 12.30 på måndag. Usch vad verkligt det börjar kännas nu, det närmar sig. Jag vill inte, och framförallt så vill inte Alfons! Men jag vet att det kommer gå finfint <3

Imorgon blir en superduper jättebra dag!

Onsdag!

En vanlig onsdag, men en väldigt bra dag :-)
Igår var ju Emma och barnen här och det var jobbigt, men samtidigt inget konstigt. Det är ju samma som vanligt ändå. Men mycket oro förstås!

Inatt drömde jag massor och vaknade med ett trött huvud. När barnen och Henke åkt iväg i morse tog vi på oss och gick ut. Stella skulle ut, punkt slut ;-) Skorna hade hon ställt fram redan, bestämd tjej. Vi gick en sväng, klappade katt, grävde i sandlådan. En mysig stund! Efter lite mellis slocknade lilla damen (jobbigt att gå långt med små korta ben!) och jag beställde armband på nätet till förmån för cancerfonden. Så fick jag en så fin present av min fina granne! Jag ska ta kort på den imorgon! Stella vägrade vakna när jag skulle hämta Alfons så då fick jag akut hjälp av samma fina med att vakta en sovande tjej! Som givetvis vaknade direkt när jag gått. Bara för att hennes favoritextramamma var här!

Tuva virvlade in med tre kompisar i släptåg, sen skulle de till kören och virvlade ut lika snabbt igen. Vi bjöd våra grannar på middag, Stella fick en kasse kläder av en klasskompis till Alfons- för nästan inga pengar alls, Henke spelade innebandy och jag såg på bonde söker fru. Det var dagen och kvällen, och det har varit BRA! :-D

Imorgon går vi på babysång, jag ska ringa kirurgen och få exakt tid för operationen på måndag och sen ska jag jobba på kvällen!
Sov gott <3








Tankar.

Stella är nu 17 månader. Vad tiden går! Nu är hon så stor att folk tycker det är lite konstigt att hon inte har börjat på dagis än. Herregud säger jag då. Hon är ju fortfarande så liten!
Tuva och Alfons började båda runt 15 månader och det gick jättebra - men det kändes inte helt rätt.

Vissa stunder kan jag känna att vafaan, det kanske är dags. Hon kanske har tråkigt hemma (fast DET vet jag att hon inte har. Förutom att "bara vara hemma" hittar vi ju på saker jämt och träffar ju massa barn varje dag! ) Men om inte annat så för att få slut på allas frågor ;-)

Så råkade jag läsa en artikel och blev helt övertygad igen. Varför denna övertro på förskolan??? Och varför inte lita på sin förmåga som förälder? Sorgligt! :-(

Här kommer artikeln:

Hon har jobbat som förskollärare, med och för barn, sedan 1974."Det sägs alltid att förskolan är bra och att vi är fantastiska men då brukar jag ställa en fråga tillbaka: "Vad är det som är bra?" Det där har blivit ett mantra liksom för att försäkra sig om att barnen har det bra. Men vi som jobbar vet ju hur det är. Övertron på förskolan är stor och föräldrarna har tappat tron på sig själva som ledare. De tror att någon annan tar hand om mitt barn bättre än mig. Hur bra än förskolan är, så är den aldrig bättre än föräldern när barnen är små. Undrar hur de ser på oss förskollärare, som några övermänniskor? Efter ett år som föräldraledig säger föräldrar ofta, "nu är vi trötta, mitt barn behöver något annat". På något sätt bygger föräldraledigheten så mycket nu på den vuxnes behov, inte barnets.
Inskolningen sker under tre till fyra dagar. Kort och effektivt. Förr var det, vid inskolning, en personal som man knöt sig till, både föräldrar och barn, men när de kom nästa dag var kanske den personen sjuk och de andra i personalen okända. I dag är inskolningen annorlunda, man skolar in sig mot hela personalgruppen. Det klart att barnet gråter när de blir lämnade och föräldern går. Efter en stund slutar det, men det betyder inte att de är trygga. Föräldrar jobbar heltid numera, det innebär att små barn får en arbetsvecka på 45 till 50 timmar. Barn har inga rättigheter, ingen reglerad arbetstid eller semester. Vi har 18 barn i gruppen, det är bara vid lunchen vi är tre personal, annars är vi två. Vi går omlott för att täcka upp våra öppettider. Går en och byter en blöja är man ensam med alla barn. Vi har inte förutsättningarna för att göra ett bra jobb.Föräldrar vill gärna jag har deras barn i famnen när de går, att det ser bra ut, annars blir det svårt att jobba för dem. Men jag har ju inte barnet i famnen hela dagen. Strax efter kommer ju ett nytt. Det är lätt att små barn känner sig vilsna när vi ska gå ut, de blir påklädda och ställda utanför dörren när personalen klär på andra. Det kan ta ett tag innan de möter en vuxen. Ibland står barn vid grinden. De ser ju var föräldern gått ut. 72 barn delar på samma stora gård, två timmar på för- och eftermiddag. Det är fyra avdelningar som samarbetar. Två förmiddagar har en avdelning planeringsmöte, då är det bara sex personal ute bland alla barnen. Men barn har ju bekräftelsebehov hela tiden.Hur mår barn?"Det är hela spektrat. Många mår bra, andra har mycket oro i sig och det blir mycket konflikter. Barn har blivit vana med ytliga kontakter och har lärt sig att om de behöver hjälp, till exempel bli torkad i rumpan, spelar det ingen roll vem det är, bara det är någon. Nästan inga barn i dag är blyga för vuxna. Det är ju egentligen en process att möta en ny människa. Man kan tolka barn som att de är sociala och glada när de går på alla och frågar: "Hej, vad heter du?"Men många barn bär en oro och rastlöshet. De är vidöppna och har inget eget skydd, integritet. De kan upplevas trygga men är ibland utan konturer, förstår du vad jag menar? Att de vet: Det här är jag. Ibland har de svårt med spärrar, att veta, är det här okej?När barnen får stora utrymmen, springer från det ena till det andra, stressar och har svårt att slå sig till ro. Jag stoppar ofta upp dem när de springer runt och frågar vad de leker. Men de vet inte. Om de får fortsätta att jaga varandra, ramlar till slut en och de andra kastar sig på och över. Då handlar det om vem som knuffade vem. De är trötta naturligtvis.Här vilar alla på madrasser med avslappningsmusik i trekvart. Barnen slumrar till, det behöver de verkligen. Efter vilostunden så springer de inte lika mycket, de blir mer rofyllda och sätter sig med ett pussel eller någonting. Men det är inte vila på alla förskolor. Man kanske läser en saga, men då det är ju 10–12 barn som pratar och vill se på bilderna. Det är inte vila.Föräldrarna har en övertro på att det är i förskolan man lär sig saker, matte och språk. Vi har fått ökade krav och arbetsuppgifter. Förr när Socialdepartementet var huvudman var inriktningen omvårdnad, nu är förskolan under utbildningsdepartementet och lärandet är i fokus. Vi är ett led i hela skolutbildningen. Kanske ska vi tänka trygghet först i stället och sedan bygga lärandet. Det är inte optimala förutsättningar för att genomföra de mål vi har. Vi vill att barnen ska ha inflytande över sin vardag, men det är andra saker än barnens behov som styr planeringen. Om barn ofta blir avbrutna i sin lek känner de till slut att det inte är någon idé att börja. Det kommer ett krav att man ska klä på sig och gå ut i stället.Anknytning är väldigt viktig, framför allt upp till 3 års ålder. Det är egentligen så enkelt, så varför har det blivit svårt att förklara eller att förstå? Det är ju att vara närvarande med sitt barn. Här på förskolan finns det en stund när man byter blöjor, då det bara är du och jag, annars blir det inte speciellt mycket vuxenkontakt och det är många olika ansikten för barnen.Efter en lång dag ser barnet som är ute på gården att föräldern kommer. Barnet tittar och ser ibland att föräldern försvinner igen, in för att packa ihop kläder och frågar efter strumpor. Kommer sedan ut till barnet och säger att nu ska vi gå hem. Mötet, nu är det du och jag som gäller, saknas ofta.En vanlig fråga är: "Vem hämtar mig i dag?" Förr hörde jag sällan den frågan. Barn har många kontakter och i bland nya familjesituationer. Pappa har en ny kvinna med nya bonussyskon.När ett barn får ett syskon har föräldrarna rätt att behålla platsen på förskolan 15 timmar per vecka. De tio första dagarna när bebisen kommit hem är det inte ovanligt att storasyskonet blir lämnat här hela dagarna, från åtta på morgonen till fyra på eftermiddagen, även när pappan är hemma.Då är det lätt att barnet känner sig bortvalt och i väglämnat. Speciellt när man är riktigt liten, under 3 år, går det inte kommunicera och förklara sådana saker. En liknelse för att förstå känslan: Tänk dig om ens partner kommer hem med en ny fru, man är liksom utbytt. Den känslan blir starkare om man blir bortlämnad. Vi har en annan, en ny här som vårt fokus är på. Är man äldre, 5 år, kan man ha andra behov. Det ser tufft ut när nyblivna mammor kommer och bär sina bilstolar med små bebisar för att lämna in storasyskonet. Jag tycker att det måste vara jobbigt att packa sig i väg, ta på kläder och passa tider, lämna klockan nio och hämta klockan två. Här får de kriga med 17 andra barn om uppmärksamheten. Det är ett arbete för ett barn att vara i grupp.Jag har stött på föräldrar som vill vara hemma men faller för trycket, för de hör att det rätta är att barnet är på förskolan. Såklart?! Föräldern törs inte tro på sig själv. Till och med en sköterska sa när någon fått storasyskon: "Men ska du inte lämna henne på förskolan ändå?" Varför säger de så? Det är den här övertron på förskolan och stimulans igen. Men det kan bli överstimulans och stress i stället.Många föräldrar är väldigt noga med sina rättigheter och att använda dem. Först skaffar de barn, sedan är de måna om sin egentid.Kvalitetstid är ett annat begrepp, det är mitt värsta ord. Kvantitet ska det vara. Efter en lång dag på förskolan kan föräldrarna komma och säga att nu ska vi göra något roligt. De kan då själva ha haft rätt lugnt på jobbet, inte haft det som barnet, stoj och stök hela dagen med alla ljud, moment och stimuli. "Nu ska vi åka till badhuset", kanske de säger, där det ytterligare är buller och bång. Det är inte kvalitetstid. Ingen får ha tråkigt. Tråkigt kan man ha tycker jag. Det gör inget. Barn behöver vara med i det som är vardag, sätta på tvättmaskinen. Att skala morötter tillsammans med sitt barn kan vara det bästa man kan göra med sitt barn.Barn upplever ju nästan aldrig hur man lagar mat i vardagen. Potatismos, vad är det? Här kommer den färdig i en skål. Inte ställer man sig när man kommer hem halvsex och gör riktigt mos, då blir det nog pulver. Vi har tur här som har eget kök, men inga barn får gå in dit. De flesta förskolor får ju maten levererad. Vi hämtar en matvagn med lock på skålarna. I lilla köket ute på avdelningen kan vi baka till jul, typ pepparkakor, men det är ingenting som vi gör till vardags.Det är lätt att man som föräldrar börjar kompensera för all tid man varit borta. De frågar mycket, vill du ha det eller det, åka vagn eller gå, korv eller ost på mackan. När man själv är trött kan det vara skönt om någon bara sätter på en kopp te utan att fråga så mycket.Barns behov är också att bara vara. De får så mycket stimulans, de har alla sinnen öppna hela tiden. Ser okända saker och ansikten. Passerar Ica Maxi på hemvägen, somnar i bilen hem, äta, sedan är det godnatt."Hur tror du barnen kommer att påverkas i det långa perspektivet?"Det dröjer många år innan vi vet resultatet. Det vi ger kommer tillbaka på ett eller annat sätt. Om vi inte svarar på barns behov i dag, hur ska de som vuxna se vad andra har för behov? En dag ska de ta hand om oss när vi sitter på Björkbacka.I slutänden är det en sak allting handlar om: Kärlek. Men då är det är inte tanken som räknas, utan handling."ulla.granqvist@op.se

Grått och mulet.

Helgen som gick var jätterolig med cykelfest, loppis och besök av Frida med familj. Barnen hade det bra hos sina barnvakter <3 Gårdagen var också himla trevlig på förmiddagen när Stella och jag var tvärs över gatan och fick nybakt bröd och te, kokta ägg, två sorters kaka/paj och jag åt som en gris! Så gott.

Sen blev det inte alls en bra dag. Fick veta att en kompis har bröstcancer, och helt plötsligt så känns det mesta ganska svart.

Sen är jag super-ego som vill ha folk i min närhet kvar... Vill inte höra talas om någon flytt!

Allt känns extra tungt. På måndag ska Alfons opereras och det känns skitjobbigt. Vi väntar på att Tuvas lärare ska höra av sig så vi kan prata om hur vi ska gå vidare med allt. Känns också skitjobbigt.

En förmiddag under isen! Men i eftermiddag ska Emma och barnen komma hit på fika och lek, och så ska hon få berätta allt hon vet om den där jävla cancern.

Ha en underbar dag ni alla <3


Fredag.

Och inte bara fredag, även kanelbullens dag! Som Tuva och Alfons så vänligt påminde mig om i morse innan de gick till skolan :-)
Jag bakar inga bullar, sa jag. För jag gillar inte att baka just det! Men jo, sen gjorde jag faktiskt det. Bara för att göra mina skatter glada, och glada blev de minst sagt!

Nu är allt i princip färdigt inför morgondagens middag. Det som kan göras iallafall! Spännande! Så nu håller vi tummarna för att Stella ska krya på sig <3





Torsdag.

Redan torsdag, hej och hå! Cykelfest på lördag och jag har världens ångest inför det... Alltså det ska bli jättekul men tänk om vi misslyckas med maten?! Vi fick varmrätt i år, värst av de tre ;-) Förresten vet man aldrig om det ens blir av. Var på vårdcentralen med Stella idag för att få något luftrörsvidgande till natten. Då visade det sig att hon förutom jobbigt med luftrören även har öroninflammation! :'( Så vi får se hur det utvecklar sig! Antibiotika ger de inte till barn över ett år om det inte har värkt hål på trumhinnan eller om det har hållit i sig länge. Inte kul alls, stackarn!!

Kul däremot har vi haft hos Frida, Brandon och Mirjam :-) Massa lek inne och ute, god mat och fika, en hel del snack! Stella hittade några favoriter av Mimmis leksaker så jag fick bra tips till julklappslistan. Tack snälla för idag!
















Suck.

Jäkla Henke! Varför köper han hem massa gott??


:-(

Min sötnos!




Bilder.


Stora fina tjej!


Middag med Sommestads :-)


Zelda och Alfons


Jag försökte klippa en ettåring ;-)


Flygplan!


Lekparken


Innan spökvandringen









Oktober!

Jag kom nyss hem från spökvandring på Ekenäs slott. Oh My God! Fy vad läskigt det var! Ett i princip helt mörkt slott, otäcka ljud och skepnader i kombination med läskiga berättelser. Fyy... Det värsta var ju att man inte visste vad som väntade!! Samtidigt så garvade vi ;-) Alla tjöt och skrattade omvartannat! Ingen ville vara först eller sist... Jag höll krampaktigt i stackars Elisabeth i en timmes tid!
Febern som jag kände av innan försvann nånstans på vägen :-)
Huu! Men vilken kick!

Precis när jag klev innanför dörren så vaknade Stella och grät. Det blir väl en sömnlös natt till, stackarn.
Natti natti, hoppas att jag kan sova utan att tänka på läskigheter :-)

Zzznark.

Efter en natt utan sömn tar vi mysfrukost! Stella är ju förkyld och precis som sin bror har hon (antagligen) förkylningsastma.

Mycket kaffe lär gå åt idag. Men framåt kvällen lär jag nog vakna till. Ska på något spökigt då... Uppdaterar om det efteråt!

Förresten så ringde de från kirurgen i morse och bokad om Alfons operation till den 14e istället. Stackarn :'( Synd att den första operationen inte blev som den skulle!!









RSS 2.0