Har tänkt skriva om en massa saker, lägga in bilder från Tuvas födelsedag mm.. Men jobb och annat såsom operation kom mellan.

I måndags när jag kom hem från jobbet hade de ringt från Eksjö lasarett och frågat om vi ville/kunde komma in med Alfons för operation redan på onsdagen. Egentligen skulle vi fått en tid för flera veckor sedan, så vi hade väl i princip slutat att vänta.. (för er som inte vet så var det en testikel som satt i ljumsken som skulle opereras ner på dess rätta plats..) Och nu sa de alltså att antingen så blir det på onsdag eller så får ni vänta tills efter sommaren.
Så vi funderade ett tag, sen pratade jag med jobbet och därifrån var det inga problem. Men lite synd att både H och jag skulle ta ledigt och förresten så är han ganska blödig och tycker det är skitjobbigt att se när barnen är dåliga, så lilla mormor ställde upp för att skjutsa och vara med som stöd till mig och Alfons. Så då ringde jag till Eksjö och sa att vi kommer! Kl 8.30 på onsdagen var vi välkomna. Operationen skulle ta allt som allt ca 30 minuter och sen skulle han behöva kanske någon timme på uppvaket.

Vi var där i god tid så vi skulle hitta men det var inga problem. Inte så lätt annars ju, vi är inte sådär jättehemma i Eksjö!
Vi fick sitta i ett barnväntrum, och där fick vi sitta en bra stund. För det var "struligt" tydligen, det var en läkare som var sjuk. Typiskt våran otur.. Så efter 2 timmar i väntrummet hade både Alfons och vi tröttnat. Och han var rejält hungrig och irriterad eftersom han inte ätit eller druckit något sedan kvällen innan. Men precis när jag kände att nu får de för fasen komma så gjorde de det. Tur för dem ;-)
Då fick vi gå in i ett rum där han fick ta på sig en liten operationsrock, de smörjde Emlasalva på händerna och så fick han lugnande medicin. Lille gubben! Han var ARG! Sköterskan lovade att han skulle få FEM glassar sen efteråt om han ville, och då lugnade han sig lite. :-)

Sen var det dags.. Jag bar på en ganska slapp och tung kille till operationssalen. Nappen och snuttetrasan hade han med sig. Vi gick till en operationssal för barn. Det var Disneyaffischer på väggarna och ett litet operationsbord med en liten kudde på. Det var jobbigt att se! Och jag tänkte att det kunde varit en värre operation, vad jobbigt det måste vara för de barnen och deras föräldrar!
Så fick han andas in narkosgas i en mask och sköterskan berättade hela tiden för mig hur han skulle reagera, att han skulle bli helt slapp. Men det går ju inte att förbereda sig, när han slappnade av i hela kroppen och de lyfte över honom till bordet så brast det för mig..shit vad jobbigt att se :-( Och sen fick jag lämna honom där..

Jag och mamma väntade nervöst, eller rättare sagt mamma behöll lugnet medan jag vankade omkring. Och väntade en halvtimme som det var sagt. Efter ytterligare en halvtimme höll jag på att bryta ihop, var höll de hus?? Vi gick till uppvaket men han hade inte kommit. Jag hann ju tänka det värsta! Efter en halvtimme till kom de då äntligen med min lille plutt, djupt sovande.
Operationen hade gått bra men var mycket pilligare än de trott, vet inte varför.
 
Efter en stund öppnade han ögonen! Men han var förvirrad, svamlade som bara den. Och han hade ont! Jämrade sig och sa att han hade ont. Då visade det sig att eftersom han var så arg före operationen så gav de inget smärtstillande utan skulle ge det under operationen. Men det hade det missat! Seriöst eller vad.. Så han fick ganska mycket smärtstillande i kanylen och somnade direkt. Lilla älsklingen. Så onödigt att behöva ha mer ont än nödvändigt.

Sen sov han och var vaken omvartannat, åt nästan två piggelin och drack lite saft. De tyckte ändå att han åt och drack lite för lite så ett tag var det tal om att han skulle få dropp och stanna över natten, jag var helt inställd på det. Särskilt efter att vi klätt på honom för att åka och han fick akut ont i magen och däckade igen.. Men sen piggnade han till och vi blev hemskickade. Efter en HEL dag på sjukhuset! Allt tog längre tid än de sagt, vi var ju liksom på uppvaket i 6 timmar.. 
Han fick en present i bilen (en bil från Cars till hans samling), dåsade lite och kräktes sen upp allt han ätit och druckit..stackarn. Men tydligen ganska väntat efter narkos.

Väl hemma blev han mött av pappa, och Tuva med en fin teckning hon gjort där det stod Välkommen hem Alfons! Gulligt.
Och han fick pannkakor som han önskat, men åt bara några tuggor. Sen somnade både han och jag efter att mormor åkt hem, klockan var väl ca 21. Helt slut!
Idag mår han bra men är trött. Han har ätit några glassar men vill inte ha något annat. Det är väl okej en sådan här dag.. :-) Puh, vilket äventyr..




I väntrummet innan tålamodet började tryta :-)


Mormor läste Kråke-bok.


Nyvaken och har ont..


Nästa gång han vaknade var han sugen på glass, skönt att se honom lite pigg!


Men snart blev han trött igen, orkade inte hålla glassen..


Vände sig om och somnade.


Men sen var det dags för en glass igen :-)


Och somnade igen, min lilla trötta och modiga kille.


Åh en bil! Lite gladare blev han :-)


Hemma och fick de efterlängtade pannkakorna med massa sylt.


Idag ca kl 8.30 och isglass var det enda som slank ner i magen. Och det slank ner några till!


Bilar orkar man ju alltid leka med lite.


Kl 11 var det godnatt..orken är inte som den brukar kan man säga..lille parvel!