Idag känner jag mig inte alls lika nere längre. Kan det bero på att det faktiskt finns en gnutta ljus ute?? Visst är det grått, men inte helt igenmulet. Att vädret kan ha sådan berydelse för ens humör. Fast nu var det väl inte enbart vädret som klubbade mig, det har varit mycket nu ett tag. Det här med att Tuva varit ledsen har tagit hårt på mig. Förstås! Men nu mår hon bättre. Men det smittade av sig på Alfons också och idag var första gången på några dagar som jag lämnade på dagis och inte hade en konflikt med någon av dem. Så idag känner jag mig lugn, och faktiskt glad.

Trotsade mörkret igår kväll när Tuva hade gympa och gick en promenad med Alfons i vagnen. Sällan han åker sulky numera så det var mysigt! Han kan verkligen prata, den där lille mannen... Munnen gick i ett, med massa frågor och konstateranden. "Mamma titta en GAMMAL polisbil!" "Där kommer post-lastbilen!" Vet inte hur han såg att det var just en postlastbil.. Jag såg något diffust långt borta som möjligen såg ut att vara en lastbil. Haha! Han har hökblick när det gäller fordon. Han hade med sig en leksakskatalog som han tittade i. Då kikade han på några flygplan eller vad det var och sa: "Dom här är fina...men dom är för storåringar." STORåringar! Gulliga unge.