Känner att det där med personalen på dagis börjar bli ett stort problem. Jag tänker nämligen på det mer och mer, och har en klump i magen när jag lämnat barnen på dagis. Tuva vaknade igår kväll när Henke & jag satt och såg på tv. Hon var jätteledsen, knappt vaken men efter att hon sagt att hon var ledsen pga den där fröken på dagis så somnade hon.
Jag vet inte om den här fröken har något problem med något, mår dåligt av någon anledning men man kan inte ta med sig det till jobbet, särskilt inte när man jobbar med barn! Det spelar ingen roll om man säger något snällt när hela kroppen utstrålar irritation. Jag har hört SÅ mycket negativt om henne av en massa föräldrar men antingen har jag varit naiv och trott gott om alla, eller så har hon varit trevlig mot mig & barnen förut. Kan inte säga, jag vet inte.
Vet bara att nu gör hon att Tuva, och därmed jag också, mår dåligt.
Tack och lov att jag har förtroende för de andra fröknarna!! Vet inte vad jag skulle ta mig till annars. Jag har en arbetskompis som har sina barn på det andra dagiset i byn, hon har 1 av 4 i personalen som hon kan prata något sånär med, känner hon. De andra är typ alltid sura (jag kan skriva under på det för jag har arbetat med dem) och har slarvat bort barn flera gånger... Jisses.
Det är ju så att ens barn är det viktigaste man har, mår inte de bra så mår man själv skit...