I början av sommaren fick ju Alfons konstiga "mardrömmar", som kom som anfall och han såg saker. Han såg spindlar, maskar, färger och var helt okontaktbar. Ingen förutom jag och Henke (eller mamma, som jag ringde och väckte ett par gånger i ren panik...)  kan ens föreställa sig hur det var... Att kalla det för mardrömmar gör det inte rättvisa om man säger så, det var som om han var i psykos. När det efter några nätter även kom på dagen blev jag riktigt riktigt rädd... Så andra eller tredje dagen som det kom dagtid så ringde jag till direkt till hans barnläkare i Eksjö som han går hos med astman. (Vårdcentralen bojkottar vi om vi inte måste gå dit!) Hon blev oroad och ville träffa honom dagen därpå, och nämnde att hon trodde det kunde vara borrelia eller epilepsi. Va ??? tänkte jag ungefär. Men ok.
Vi åkte dit och hon tittade på honom lite snabbt, skickade sedan vidare oss till barnakuten i Jönköping. Där kollade de hans reflexer, ögon, tog blodprov (tre eller fyra rör som de två mest barska sköterskorna jag mött tog genom att pressa ut blod från ett jäkla stick i fingret. Aldrig att jag låter honom gå igenom det igen, det får bli nål i armen.) och ville först lägga in honom för EEG och magnetröntgen men det blev sen så att vi fick komma tillbaka två separata tillfällen för det. Jag tror att det var för att han inte hade något anfall just då, hade de sett hur det var så hade de lagt in honom direkt. Men iallafall så var jag med honom på EEG och Henke på magnetröntgen någon vecka efter. Jobbigt. Röntgen visade inte något konstigt tack och lov, men EEG't visade en förändring. Som kan tyda på epilepsi. Kan tyda på! Inte visste jag att epilepsi kunde yttra sig så (utan kramper), eller att det var en sådan luddig sjukdom. Trodde att man verkligen visste om man hade epilepsi. Vi har medicinerat honom fram till för en vecka sedan, och nästa vecka ska vi till Jönköping för samtal, och se hur han har reagerat utan medicinen. Vad ska jag säga om det, han funkar ju som vanligt! Inga anfall, ryckningar eller frånvaroattacker. Men vid mild form av epilepsi är det ju inte så att man får anfall hela tiden, utan man kan vara bra länge och sedan kommer det plötsligt ett anfall. Så oron finns ju där. Hur känner han det egentligen? Skadas han om han inte får medicinen? Eller har han inte epilepsi egentligen, utan har tagit medicinen i onödan istället? Många frågetecken, och verkar inte som om man kan få några tydliga svar heller!! Jag vill ha svart på vitt ju!

 


Lilla trollunge, är det någon som gör mig så orolig så är det du... Att du ska drabbas av "allt", vi vill ju bara att du ska må bra!!