Skolarbete... Det är slutspurten nu på denna kursen, snart börjar praktiken. Och jag kan inte vänta tills det är dags...! Är faktiskt lite trött på den här sjukvårdskursen nu. Mycket upprepning från medicinkursen och den var väl inte min favorit hittills, även om det är en av dem jag fått bäst betyg på. Skolan funkar sådär känns det som. Ingen av de gamla lärarna är ju kvar denna terminen och det är smärre kaos för de nya skulle jag vilja säga. Jag förstår om det är tufft för dem innan de kommit in i allt, men det går ut över eleverna. Stämningen på skolan är typ hälften så bra som förra terminen! :-( Men vi i min klass kämpar på och har mycket stöd från varandra faktiskt, det känns skönt. Tur att inte detta var min första termin, jag lever fortfarande på det stödet jag fick från min lärare förra terminen som sa så många kloka saker, bland annat om mig som person som jag inte ens kände till själv!   

Tankarna är på annat håll också. Den stora funderingen...om vi ska bo kvar här eller flytta tillbaka till Linköping. Frågan gnager i mig, och jag får ingen riktig rätsida på den. Rent praktiskt så är det konstigt att vi bor här. Det måste man ju faktiskt säga. Ingen av oss jobbar här, och vi har inte en kotte som är ens lite släkting. Ingen som man kan lita på till 100 % som kan hjälpa oss om det krisar, ingen som finns i byn när vi är på jobbet/i skolan. Vi har många vänner och bekanta, men kanske fler bekanta än vänner. Det ÄR roligt att småprata med alla goda grannar, dagis och skolfröknar, gamla jobbarkompisar, osv. Men våra vänner här i byn som vi umgås med, är kanske inget skäl att bo kvar. VAD får oss egentligen att bo kvar? Hus finns ju överallt. Det som har fått mig att börja fundera mer aktivt på en eventuell flytt tillbaka, är ju att jag inom en snar framtid kommer börja söka jobb. Jag vill prova på att jobba på sjukhus, det vet jag nu. Och ska jag då få jobb i Eksjö eller Jönköping och Henrik ha jobb i Linköping...det verkar så...dumt.

Barnen oroar jag mig ju också för givetvis, alltid mest för dem. Hur skulle de ta en flytt? Jag vet att barn är anpassningsbara. Men Tuva har nyss börjat förskoleklass och kommit in i det nya livet med allt som det innebär, och det märks att hon tänker mycket och är sådär tonårskänslig som sexåringar kan vara. Alfons har nyss bytt förskola och trivs SÅ bra, han har verkligen blommat upp sedan starten där och upptäckt att man faktiskt kan ha skitkul, trivas och inte vara ledsen när man ska till förskolan... Är det en dum tid för dem att flytta nu? Samtidigt vill vi nog göra det innan Tuva börjar "riktiga" skolan. Men tänk om vi inte trivs...tänk om vi längtar tillbaks...tänk om det inte är någon bra skola, förskola...tänk om...ja en massa "tänk om".

Stället vi skulle flytta till isåfall ligger några kilometer utanför stan, det är en fördel för oss som har blivit lite lantisar. Haha! Samtidigt så är det ett nytt område med massa lyxvillor, vi kanske inte alls passar in där med alla kotlettfrillor...hehe ;-) Men det är ett fint radhus, endast ett år gammalt med ungefär samma kvadratmeter vi bor på nu, vi förlorar ett par. Gräsmatta förlorar vi också men det kan jag leva med, vi utnyttjar ändå inte den vi har. Eller jo, studsmatta har vi plats för, slänten används ju ganska flitigt som pulkabacke vintertid och min trädgårdsmästare har gjort ett fint land med diverse grödor. Men för att vara ego, JAG använder inte så stor yta av tomten. En liten plätt med lite gräs för att kunna gå barfota i gräset och med plats för en solstol och jag är nöjd :-) Skogen finns nära om vi vill ha mer yta, och skogspromenader.

Funderingarna pågår för fullt...