Har inte haft tid att blogga sedan jag började praktiken! Jag misstänkte att det skulle bli så :-) Men det är helt otroligt roligt och lärorikt. Och det är verkligen ett glatt gäng som jobbar där, och många härliga barn och deras trevliga föräldrar. Visst är det känslomässigt jobbigt, det kan jag ju inte neka till. En del barn har ju fruktansvärda diagnoser, som man blir så förbannad på och undrar maktlöst varför de måste finnas?!? Men alla barn är så otroligt tappra, ojojoj. De gillar läget och anpassar sig trots trötthet, illamående, ständiga stick och mediciner, att de inte får vara hemma osv... Góa barn!  

Samtidigt som jag tänker på barnen på sjukhuset, så finns en oro för min egen lilleplutt som inte är helt bra. Vi var på BVC igår förmiddags med Alfons för att de skulle få lyssna på hans tal, som dagis påpekat inte var helt hundra. Alltså det vet vi ju, att han säger J istället för L och ibland utelämnar L helt. Och att även R blir J. Men R-ljudet är inget de gör något åt enligt BVC-sköterskan, däremot kanske han bör gå till logopeden för att fixa till L-ljudet. Men det är inte alls säkert att logopederna prioriterar honom sa hon, de har tydligen sanslöst mycket att göra! Och han lider ju inte av det själv, ingen som retar honom eller inte förstår. Det är ju mest att han blir så ivrig när han pratar och slarvar till det. BVC-tanten var inte orolig.

Något som däremot oroade henne var hans vikt. Jag sa att jag väldigt gärna ville ha en vikt på honom eftersom vi tycker att han har blivit smal, och att han ofta klagar på ont i magen. Det händer dagligen. Så han hoppade upp på vågen (med kläder) och den visade 15,6. I november vägde han 15,5 UTAN kläder. Så en liten viktnedgång på ett halvår. Och DET bekymrade som sagt sköterskan. (som för övrigt var helt underbar!) Hans kurva har alltid gått stadigt uppåt men nu var det en rejäl dipp på vikten, längden följde kurvan bra. Han hade växt 4 cm och är nu 104 cm lång. Så då blev det många frågor om hur han mår för övrigt, hur han äter, bajsar osv... Det första vi ska prova är att utesluta laktos i maten, märker vi inget på det så blir det gluten de testar för. Men jag är så lättad att hon bara inte sa att "det kan vara så" utan tog det på allvar! För pratar med man med folk i allmänhet så får man ju bara höra att "han är ju pigg & glad, han säger nog bara att han har ont för han inte gillar maten, han har väl bara dragit iväg på längden". Men det är inte normalt att inte följa sin tillväxtkurva. Börjar fatta varför BVC alltid tjatar om dessa kurvor! ;-) Han kan klaga på ont i magen lite när som helst, vi kan inte sätta det i samband med att han ätit något speciellt. Men kanske kan han vara orolig för att få ont i magen när han äter, och då säger han det redan innan också. Ja jag vet inte. Men jag är ju tacksam om han är laktos eller glutenintolerant, för då är det inget ännu värre!! Fantasin kan skena iväg ibland...



I augusti, en ganska rund kille!


Idag, inte fullt så rund men lika gosig ♥