Är så himla glad!

Det är så skönt att se att Alfons trivs på sitt nya dagis, att han är glad när han kommer dit och glad när han går hem, att han vågar säga vad han tycker och tänker, att han skojar och skrattar med barnen och fröknarna. Det har nämligen varit någon liten incident, att han inte lyssnat i någon situation och att han inte velat vara med på någon aktivitet och blivit sur. Men det beror ju bara på osäkerhet, jag vet ju det! Han kan verka krånglig och bråkig eller så ibland, men han är ju så himla känslig egentligen. Som person. Och lägg då till att han har gått på fyra olika dagis. Nyss flyttat. Men nu, har han blommat upp igen! Precis som han gjorde när han bytte dagis i Aneby, bort från den där tjuriga dagisfröken han var så rädd för.

Kan säga att jag oroar mig alltid mycket mer (och kommer nog alltid göra!) för lillebror än storasyster. Hon är mycket mer trygg i sig själv och har mer skinn på näsan.