Igår var vi på sjukhuset för att försöka vända på den lilla busiga bebisen. Det var ingen trevlig upplevelse!

Först gjorde de ett noggrannt ultraljud som visade en bebis som mådde ypperligt! Pigg och glad, fina hjärtljud, bra med fostervatten osv. Vikten beräknades till ca 2600 g, något mindre än medel. Eftersom allt såg bra ut fanns inga skäl till att inte försöka vända!

Så då blev det så. Pirrigt. Efter lite väntetid var det dags, och vi fick komma in i ett förlossningsrum. Skapligt konstig känsla! Kanyl i armen och dropp med bricanyl. Blev lite skakig, varm och fick hjärtklappning men hade det innan också så skillnaden var väl inte jättestor ;-)

In stövlade plötsligt en knepig läkare som skulle vända. Han var verkligen jätteflummig, pratade med sig själv och ifrågasatte varför vi var där. "Kan du inte föda i säte?" Eeeh, nej tack. Så blev jag lite bakåtlutad på britsen och han började klämma och böka med magen. Han blev lite nervös ett tag för jag blev så blek, och jag kände mig faktiskt svimfärdig. Försöket lyckades iallafall för bebisen slog en volt och placerade sig med huvudet neråt! Så får vi se hur länge den ligger så... Det har varit ett jäkla liv där inne efteråt... :-)

Känner mig mörbultad både fysiskt och psykiskt idag. Och besöket på förlossningen gjorde att det känns nära nu! Så idag har tvättmaskinen gått varm, små kläder och lakan har tvättats. Napparna har kokats. Häftigt!