Åh snälla någon, ge mig bara EN enda natt med sammanhängande sömn..! Det är som en ond förbannelse. Inatt sov Stella utan att vakna en endaste gång, inte en gång fick vi gå upp och leta efter napp i mörkret. Vad händer då? Jo, både Tuva och Alfons kommer trippandes och vill sova hos oss! Vilket inte har hänt på...hur länge som helst. Mysigt visst, men jag kan bara inte sova då... Det som gör det hela outhärdligt är ju att jag har så otroligt svårt att somna på kvällarna, det tar så fruktansvärt lång tid. Sen att sömnen blir upphackad också, ja det gör att jag går med ständig huvudvärk och med bomull i skallen.

 

Tuva och Alfons har också lite lätt sömnbrist. De har ju tagit sommarlovskvällar förstås, men missat att om man är uppe länge på kvällarna måste man ju också sova ut på mornarna... De har vaknat före Stella, och innan Henkes väckarklocka tjuter och det är inget att rekommendera. Idag sov iallafall Tuva till 7.45 och Alfons till 9.15!! Och då ska tilläggas att de låg i sina sängar 19.15 igårkväll och somnade vid 20. Det var längesen, men så välbehövligt! 

 

När barnen somnat igår gjorde vi något som vi inte gjort på väldigt länge: åt middag bara vi två! Det blev ju en sen middag, men det var det värt. Henke lagade sin gamla parad-rätt, lövbiff och klyftpotatis ;-) vi drack ett glas vin och såg på allsången och morden i Midsomer. Det var iallafall en liten stund av återhämtning, en mysig stund.