Då var den här helgen slut..! Men helgen fortsätter ju för alla i familjen utom Henke- det är ju sommarlov nu ;-) inte för att det känns som något annat än vardag för mig, det är ständigt vardag!
Barnen har bokat in lite kompislek i veckan, och så ska vi försöka få till en träff med Anderssons. På torsdag drar vi iväg till Dalarna och firar midsommar. Ska bli galet mysigt.

Helgen har som sagt passerat fort. Igår lekte Tuva hos Rebecka från morgon till eftermiddag. Och hon cyklade direkt därifrån till Z och Henke som hjälper Carro och Teo att snickra innervägg så han var där från morgon till sen kväll. Alfons lämnade oss kl 15 (enligt egen önskan om just den tiden) :-) för att äntligen få sova över själv hos farmor och farfar.

I morse tog vi sovmorgon till 7.45 , tjoooho vad skönt. Man är inte så svår att glädja nuförtiden, det krävs inte mycket. Tuva muttrade och var sur hela förmiddagen för att hon ville leka med Ester, som inte var hemma, så det var ingen lätt nöt att knäcka. Ibland vet jag inte hur jag ska vrida och vända på mig och alla andra för att barnen ska bli nöjda.
Jag var på köravslutning som var jättetrevlig och avslutades med att vi sjöng på ett dop, så otroligt kul. "Himlen är oskyldigt blå" sjöng vi, den är så vacker och i kyrkan blir det så fin klang...
Stella och jag gick med Alfons till fotbollsträningen (Tuva fick äntligen leka med Ester..) och där dök Ullis på mig och beklagade sig. Hennes pojkar var visst billiga just nu... Tjafsar och bråkar och slåss och är dryga, och hon undrade om det fanns överhuvudtaget NÅGON gnutta kärlek till varandra? Hon anade inte hur glad jag blev av att höra det just idag när jag var halvt beredd på att säga upp mig som mamma, när det känns som att man gjort precis ALLT fel.
Kvällen blev mysig dock. Alla barn hemma och samlade i soffan framför en film. Nöjda och glada och fnittriga och kärleksfulla och givmilda med godiset. Jo, men då kändes det som att man kanske har gjort något litet rätt iallafall...