Hmm.
Känner att det där med personalen på dagis börjar bli ett stort problem. Jag tänker nämligen på det mer och mer, och har en klump i magen när jag lämnat barnen på dagis. Tuva vaknade igår kväll när Henke & jag satt och såg på tv. Hon var jätteledsen, knappt vaken men efter att hon sagt att hon var ledsen pga den där fröken på dagis så somnade hon.
Jag vet inte om den här fröken har något problem med något, mår dåligt av någon anledning men man kan inte ta med sig det till jobbet, särskilt inte när man jobbar med barn! Det spelar ingen roll om man säger något snällt när hela kroppen utstrålar irritation. Jag har hört SÅ mycket negativt om henne av en massa föräldrar men antingen har jag varit naiv och trott gott om alla, eller så har hon varit trevlig mot mig & barnen förut. Kan inte säga, jag vet inte.
Vet bara att nu gör hon att Tuva, och därmed jag också, mår dåligt.
Tack och lov att jag har förtroende för de andra fröknarna!! Vet inte vad jag skulle ta mig till annars. Jag har en arbetskompis som har sina barn på det andra dagiset i byn, hon har 1 av 4 i personalen som hon kan prata något sånär med, känner hon. De andra är typ alltid sura (jag kan skriva under på det för jag har arbetat med dem) och har slarvat bort barn flera gånger... Jisses.
Det är ju så att ens barn är det viktigaste man har, mår inte de bra så mår man själv skit...
Åååh fy...
Barnen är på dagis idag och båda två cyklade dit, måste jag ju berätta. Första gången som Alfons cyklade dit! Han var så duktig så, orkade trampa hela långa vägen utan paus. Han har blivit så stor bara sådär. Och det gäller Tuva också, plötsligt så är hon så förnuftig, och kan och vet så mycket. Jag har ju sett det där förnuftiga i fem-sexårsgruppen jag jobbat i, så det måste vara nånting som börjar nu. Nånting stort...hon börjar bli stor :-)
Igår var förresten första gången Tuva inte ville gå till dagis. Varför, undrade jag. Jo, hon kände sig hängig, inte pigg, trött i benen, ville inte bli smittad av andra barnen...!? Luktade väldigt skumt tyckte jag men lät henne var hemma när jag ändå inte skulle jobba. Sen var vi ute flera timmar, lekte med grannarna, hon var hos Linnéa och lekte ända till kvällen. Sen när hon kom hem och vi satt i soffan sa hon det igen, jag känner mig hängig mamma... Så då blev det till att lirka fram vad som egentligen var orsaken till att hon kände sig hängig och inte ville till dagis. Det visade sig att hon kände sig tvingad att äta sånt som inte gillar, t ex gröt, sallad..och det var bara en viss personal som hon kände sig tvingad av. Då sa jag att hon behöver inte oroa sig för det, jag fixar det och pratar med dagisfröken! Och att det var kanonbra att hon sa vad det egentligen handlade om! Jag vill att hon alltid ska kunna prata med oss och säga vad som tynger henne, mamma och pappa fixar allt!! Ja det mesta iallafall ;-) Men jag vill att hon ska känna så.
Utmaning.
Jag har blivit utmanad av Annelie och jag utmanar:
Ida Susanne Marie Fia Linda
**Lycka till mina vänner**
Regler:
Det här är svårare än du tror!
Kopiera detta till din blogg,utmana 5 personer plus den du fått av och berätta det för dem.
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord!
Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn
som svar (förutom på fråga 1)!
Lycka till!
1. Vad heter du: Lisa
2. Ett ord på fyra bokstäver: Leva
3. Flicknamn: Linnéa
4. Pojknamn: Linus
5. Yrke: Lågstadielärare
6. Färg: Limegrön
7. Klädesplagg: Långkofta
8. Mat: Langos
9. Sak i badrummet: Lotion
10. Plats/stad: Linköping
11. En orsak att vara sen: Latmaskar
12. Något man skriker: Lyssna!
13. Film: Love actually
14. Något man dricker: Lättmjölk
15. Band: Linkin Park
16. Djur: Leguan
17. Gatunamn: Lingonstigen
18. Bil: Lexus
19. Sång: Love me tender
Vaccination?
Jag har iallafall bestämt mig, jag ska vaccinera mig. Får ju förmånen att bli en av de första eftersom jag arbetar i vården. Så imorgon sticks jag..
Däremot velar jag fram och tillbaka i frågan om barnen ska vaccineras... Har inte fått förfrågan än heller, och Alfons vet jag ju inte om han hinner fylla 3 år innan det skulle bli dags.
Men jag tänker såhär: OM det nu skulle finnas någon otäck biverkning som man kan drabbas av, då har iallafall jag bestämt själv att jag ska vaccineras, det är mitt val. Men barnen, om de skulle drabbas av någon biverkning så är det vi som har valt åt dem... Fast å andra sidan, drabbas de av Svinis och blir jättesjuka, då var det ju vårat val att inte vaccinera dem. Jag vet inte! Hur tänker ni om detta? Inbillar mig att om Henke och jag vaccinerar oss minskar vi ju iallafall lite risken att barnen drabbas.
Ska ni vaccinera er/era barn??
Då var helgen slut då...
Nä, jag menar att hela veckan har det varje dag varit något som vi bara måste prata om, viktiga saker. Som vi inte har haft tid med, mat ska lagas snabbt och barnen ska få sin tid och sen krypa i säng. Sen när helgen kommer och man väl har all tid i världen så pratar man om allt annat än tråkiga, viktiga saker. Skönt det ioförsig! Bara njuta av helgens lugn...
Idag är det vardag och det duggregnar ute. Sånt där fint regn med små, små droppar som man inte ser innan man går ut..grr, blev visst lite blöt förut. Ungarna är på dagis idag för jag är arbetslös (har bara två tider i veckan...) men jag är inte sysslolös om man säger så! Har massa saker att göra- hundra smutsiga plagg som ska bli rena, hundra viktiga samtal som ska ringas, hundra mail som ska skickas...och hundra sidor i min braiga bok som ska läsas, om jag har tid :-)
Kom i god tid till dagis idag, men det trodde jag inte innan. Kvart över sju vaknade jag och var utvilad. Men inte barnen. De sov som skönast just då. (i vår säng) Tuva grymtade till lite när jag tände lampan, men vände sig om och somnade om, Alfons reagerade inte ens. Typiskt när man ska iväg va??
Så jag fick gå upp själv och göra mig i ordning, duka fram frukost och sen efter en stund hörde jag två morrande lejon inifrån sovrummet, då var de vakna. Som vanligt hade Tuva och jag en dust...oftast om hennes kläder och så var det även idag. Herregud, att kläder kan vara så viktigt. Eller så är det att bestämma sjäv som är viktigt. Men jag fattar inte skillnad på en grå långärmad klänning som är skitful och dålig just pga att den är långärmad, och en brun långärmad som funkar jättebra trots att den är långärmad? Är jag blåst som inte fattar eller? ;-)
Här kommer ett gäng bilder från diverse trevligheter:
Ett väldigt fint alfabet.
Här står fyra filurer och tittar på södra Sveriges högsta vattenfall... ;-)
Tre små kusiner fikar på Ikea.
Vi var barnvakt till Josephine och Tuva tyckte det var så kul, hon var så stolt.
Ju fler kockar desto sämre soppa...men falukorven blev god!
Tre troll utanför kojan de byggt i skogen- Linnéa, Tuva och Alfons Troll.
Regn helt enkelt.
Dagen började med att jag blev väckt av barnen, milt och lugnt för en gångs skull. Haha. De klappade om mig lite och sa att vi skulle äta frukost. Sen blev jag visad in i vardagsrummet där soffbordet var dukat med brakfrukost: Smörgåsar, diverse pålägg, yoghurt & musli, kokt ägg, te osv.. Ljusen var tända och tecknad film var på teven. Vilken härlig överraskning! Alfons åt leverpastej med leverpastej och lite leverpastej till det. Han är fullkomligt galen i det!
Förresten så har han börjat stamma igen, lille plutten. Idag har det varit värre än nånsin. Till slut bröt han ihop och grät: JAG KAN JU INTE PRATA..! Vad ont det gör i mig när han säger så, jag gråter inombords men vill ju inte visa honom det.
Eftersom det är Kanelbullens dag idag så bakade vi bullar. Eller det hade vi med största säkerhet gjort ändå förresten.. De blev kanongoda! Jag har ju en riktigt bra bagare här hemma. Och två små som även de älskar att baka!
Nu är det läggdags- imorgon börjar arbetsveckan, ingen sovmorgon då inte! :-)
