Ja egentligen har jag inte tröttnat på att blogga, grejen är att jag har såna krav på mig själv att jag ska blogga så och så ofta och blir det sen inte så..ja då skiter jag helt och hållet i det! Dumt, för det är ju så roligt att skriva. Bara vad vi gjort en dag, eller om det är något särskilt jag gillar eller har på hjärtat.
Finns massa saker jag skulle vilja tipsa om och göra reklam för till exempel :-) Recept...tv-program...kläder...

Idag kan jag tipsa om ett litet julrecept, nämligen pepparkaksknäck!

1 dl grädde
1 dl socker
1 dl ljus sirap
1 tsk pepparkakskryddor
1 msk smör

Häll i grädden, sockret, sirapen & kryddorna i en gryta och koka upp. Låt koka i ca 10-15 minuter men håll koll! Och gör kulprov när du tror att den är färdig. Blanda då i smöret och häll upp i knäckformar.

Den blev grymt god! Men jag måste ju erkänna att första omgången blev kass. Jag lyckades bränna den... Men det var enbart för att det i originalreceptet stod "koka i 20 minuter". Ja tjena, då blev det en stor, hård, bränd knäck-klump. Inte så god, eller bra för tänderna ;-) Men den andra icke-brända omgången blev MUMS.

 

  

 

Jag beundrar verkligen våra barn, så coola som de var igår när det var dags för vaccinationen.
På en knökfull, kaotisk vårdcentral kunde de i väntan på sprutan snacka med kompisar, gnälla lite om att det var tråkigt att vänta (hallå, vänta på att få bli stucken!), lägga sig raklånga på golvet och läsa i Musse Pigg/biltidning.
Jag menar våra barn som får panik så fort vi kommer närmare än 100 meter från en lasarett/vårdcentral/folktandvård. Men älsklingarna skuttade sen upp i mitt knä, kavlade upp ärmen, skrek till lite och sen var det bra. ♥
Efteråt var det läge för en fika. Inte alls som muta utan en anledning att fira att hela familjen är vaccinerade, eller något sånt :-) Vårt fik här i byn har världens ljuvligaste muffins...och nu även med julsmak, saffran med lite mandelmassa i. Muuums säger jag bara.

Såhär års blir man ju lite nostalgisk. Jag menar att när det börjar närma sig den 21 november så tänker jag tillbaka tre år i tiden, hur vi väntade på våran "billebo" ♥ En lillebror som låg åt fel håll ända tills sista undersökningen, hemska elaka förvärkar i typ två veckor innan han kom...en förlossning som gick alldeles oförskämt snabbt och lätt när den väl kom igång! Och nu har vi ett yrväder här hemma med en vilja som ingen annan. En kille som älskar att gosa men kanske inte riktigt erkänner det.. :-) Som försöker slingra sig om något hänt, och kompromissa för att få som han vill. Som älskar att pussla och som man kan hitta lite var som helst med näsan i en bok. Mysiga unge. Våran Alfons, älskar dig..!

  

Idag känner jag mig inte alls lika nere längre. Kan det bero på att det faktiskt finns en gnutta ljus ute?? Visst är det grått, men inte helt igenmulet. Att vädret kan ha sådan berydelse för ens humör. Fast nu var det väl inte enbart vädret som klubbade mig, det har varit mycket nu ett tag. Det här med att Tuva varit ledsen har tagit hårt på mig. Förstås! Men nu mår hon bättre. Men det smittade av sig på Alfons också och idag var första gången på några dagar som jag lämnade på dagis och inte hade en konflikt med någon av dem. Så idag känner jag mig lugn, och faktiskt glad.

Trotsade mörkret igår kväll när Tuva hade gympa och gick en promenad med Alfons i vagnen. Sällan han åker sulky numera så det var mysigt! Han kan verkligen prata, den där lille mannen... Munnen gick i ett, med massa frågor och konstateranden. "Mamma titta en GAMMAL polisbil!" "Där kommer post-lastbilen!" Vet inte hur han såg att det var just en postlastbil.. Jag såg något diffust långt borta som möjligen såg ut att vara en lastbil. Haha! Han har hökblick när det gäller fordon. Han hade med sig en leksakskatalog som han tittade i. Då kikade han på några flygplan eller vad det var och sa: "Dom här är fina...men dom är för storåringar." STORåringar! Gulliga unge.
 

Är fortfarande förkyld. Trött, irriterad och stressad. Har ett stort jävla munsår på underläppen. Bråkat med min dotter på morgonen.
Härligt va?
Känner mig bara så sur och besviken på allt.
Ser dock fram emot treårsdagen som närmar sig, lille plutten min. Han längtar efter kalas och presenter. Så nånting känns kul iallafall, men annars vetifasen. Deppigt väder. Dåligt med jobb. Inser att jag tappat bort säkert tre, fyra vänner under detta året.
Visserligen har jag funnit nya, väldigt goda vänner men jag saknar dem jag inte träffar längre.....och rannsakar mig själv, undrar om det är något jag gjort.
Fast jag antar att det är för att de har och har haft mycket med sig själva, och jag får vänta på dem...
Jag har ingen bra dag idag! Sitter och tröstäter Polly och det gör inte saken bättre, tvärtom kommer jag ångra mig djupt när de är slut. Ikväll är det möte med föräldrarådet och jag måste gå för det är viktigt, fast jag har precis noll lust med det just nu. Och de beslutar ju ändå vad fan de vill så det kvittar, det är bara att gilla läget!